Home, sweet home

Ja, inte för att jag är riktigt hemma ännu, men jag är i alla fall på svensk mark och jag trivs som fisken i vattnet här i Borås. Det är verkligen tur att man inte är rädd för vatten, för det regnar på ganska så bra här. Jäkla höstväder. Fast just nu är det ju faktiskt uppehåll.
 Nu måste jag ju ta och berätta lite om min och A-Ms resa. Den blev mycket lyckad skulle jag vilja säga. Vi bodde i ett lugnt ganska litet område i Skala på Kefalonia. Inte mycket till nattliv, men sol och bad, paraplydrinkar och mysiga middagar fick vi så det räckte.

Vi kom dit på tisdagkvällen. De två första dagarna var vi smarta och tog det lugnt med solningen, den tredje gick det inte lika bra. Vi brände oss ganska bra båda två. Jag brände min i hårfästet vilket inte var så himlans bekvämt. Men det gick ju över efter några dagar och nu har den brända huden trillat av, vilket har resulterat i att jag är vitfläckig i pannan. Fult som fan, men är huvet dumt får kroppen lida, så är det ju.

På lördagen var på på båttur runt ön. Det var mysigt. Fast vi var båda ganska trötta så vi somnade på varsin soffa ett tag. Och för en enda gång på resan så frös man faktiskt lite när man vaknade. Vi hade ingen AC på rummet, så det var lite svårt att sova de första dagarna. Jag sov ett par nätter ute på balkongen. Det gick bra, tills sopbilen kom och skrämde livet ur mig typ vid 5-tiden på morgonen.

Haha, det fulaste på resan började på fredagkvällen när jag och A-M satt och tog en drink på en bar vid huvudgatan. Efter en stund kom två killar (vi tippade på att de var 18) och satte sig typ mittemot oss och tokstirrade. Det kändes lite drygt och i alla fall jag försökte låssas som att jag inte såg dem. Efter ett tag, när vi äntligen lyckades få kontakt med servitören och skulle betala våra drinkar så gick killarna. Servitören kom till bara efter nån minut och sa att våra drinkar redan var betalda. Nååågot fult! Vi fick oss ett gott skratt kan jag lova.

På söndagskvällen satt vi på ett annat ställen och vilka kommer då om inte de killarna igen. När de sett att vi sett dem så kommer den ena fram. Haha, A-M som suttit med ryggen mot dem inser inte att det är han som kommer utan tror att det är servitören och håller på att börja beställa av honom. Men jag lyckas stoppa henne, haha, skrattar när jag skriver detta, det var så sjukt kul. Iaf, han frågar om de får sätta sig med oss och vi säger okej. De sätter sig och beställer in nya drinkar och shots. Jag tror att deras plan var att supa ner oss. Det slutar med att vi går ner till stranden och A-M börjar kladda på den ena killen, haha!. Och jag fastnar med den andra. Jo, vi kom på skitbra smeknamn på dessa killar också! eftersom vi inte kom ihåg va de hette var vi tvugna att vara lite kreativa. A-M fastnade ju för den ena, som faktiskt såg bra ut och var hela 20 år, wow! Han kallade vi sedan den grkiska guden och den andra fick bli det lilla äcklet, för han var verkligen oerhört sliskig. Hade inte A-M velat träffa sin gud så hade jag ju dragit på en gång. 

Måndagen var våran sista dag. Guden och det lilla äcklet ville träffa oss igen, och vi gjorde vårat bästa för att undvika dem. Det funkade ungefär till tio, halv elva på kvällen, sen hittade de oss, haha blä! De fick bjuda oss på drinkar igen och sen så badade A-M och hennes ragg i havet. Jag var sjukt osocial med det lilla äcklet, orkade verkligen inte, så till slut blev han uttråkad och sa till sin kompis att han ville gå hem (antar vi, han pratade grekiska så) De följde oss till hotellet och A-M sa hej då sen gick vi in och sussade.

Sista dagen såg vi dem några gånger igen, men de såg som tur va inte oss, det hade varit mycket drygt...Även om A-M iofs önskat att den grekiska guden skulle komma och förklara sin kärlek till henne....eller kanske inte riktigt med hon hade lite seperationsångest faktiskt.
På tisdagkällen var det hemfärd. Efter 3,5 dryga timmar i ett trångt flygplan var vi på svensk mark igen.  Jag åkte direkt ner hit och myste med min älskling. Saknade honom verkligen fruktansvärt mycket  de sista dagarna. Det var så skönt att träffa honom igen! Är verkligen sjukt hur mycket jag gillar honom, han får mig att må så bra.
I hope this feeling will last forever!

Kommentarer :

#1: AM

Inte så konstigt att jag hade separationsångest och inte du, du hade ju din att åka hem till. Och jag fick åka själv i min ensamhet:P

skriven

Kommentera inlägget här :