Positiv överraskning

Det är inte jätteofta som det händer, men idag när jag ringde till neurologen i Sundsvall blev jag helt ställd. Sköterskan jag fick prata med informerade om att ett brev skickats i torsdags och lite senare idag så fick damp det ner i brevlådan.
 
I brevet stod det att röntgen visade oförändrat läge jämfört med bilderna från innan shuntoperationen. Det vill säga att det hade inte blivit sämre, men det syntes inte heller några förbättringar. Och från ögonläkaren hade det kommit notis om att synnerven såg mer svullen ut, vilket jag redan visste. Summan av detta blev att läkaren skickat remiss till Umeå för att göra en shuntundersökning och eventuell justering. Inom en månad ska detta göras, och jag hoppas det blir förr och inte senare.Får knapra alvedon så länge, men det hjälper lite sådär tycker jag.
 
Och sist så hade han förlängt sjukskrivningen med 100%, till den 30 juni (!!). Det hade jag inte räknat med. Måste ringa imorgon och fråga varför jag borde vara sjukskriven. Finns det bra skäl till det så ska jag såklart lyssna (hälsan framför allt!), men skulle gärna vilja komma igång och jobba i alla fall lite.

Trevlig kväll

Oj så trevligt det blev ikväll. Var lite osäker på om jag skulle orka med, men det gick bra. Lyckades få till en hyfsad potatisgratäng och Micke grillade tonvis med fläskytterfilé. Såsen bidrog A-M och Zeb med, vilket var väldigt skönt. Jag har knappt lagat mat alls sedan jag kom hem från Stockholm, har mått för illa bara av tanken på mat, så det var skönt att få lite avlastning.

Vid nio vinkade jag, A-M och Zeb hej då till "ungdomarna" som skulle ut till Älandsbro och lyssna på Red House. Lite roligt att vi som är överlägset yngst stannar hemma en lördag kväll, men jag trivs bra med att vara en gamling för tillfället. Vi satt och pratade och körde "gissa artisten" i soffan i stället. Mycket härligt. Nu har de också gått hem och det är snart dags att krypa ner i sängen.

Tack för kvällen! Mer sånt här framöver tycker jag. Saknade även vissa folk som jag hoppas kommer vara med vid nästa tillfälle!

Gnällspik

Jag kommer seriöst snart att bli galen på att höra pulsen i mina öron konstant. Speciellt i höger öra. Det mest frustrerande är att inte veta om det beror på inre tryck eller helt enkelt på en vaxpropp som sitter i vägen. Imorgon ska det inhandlats revaxör i hopp om att göra saken bättre. Det är tusen gånger lättare än att försöka få tag på någon inom sjukvården.
 
Ringde nerurologen i Sundsvall i torsdags jag hörde mig för om röntgenbilderna och informationen från ögonmottagningen. Men de hade inte fått någonting. Hur lång tid ska det ta? Det är ju ändå samma sjukhus, bara några hundra meter mellan avdelningarna. Tyckte att sköterskan jag pratade med inte verkade speciellt intresserad av att prata med mig, hon skulle anteckna att jag ringt och tyckte att jag kunde återkomma på måndag. Snäll (mesig) som man är så är det så klart man gör det.
 
Har haft ont i huvudet till och från över två veckor nu, så om de inte har något att säga på måndag, ja vad gör man då? Både Micke och mamma har erbjudit sig att ringa och tjata/skälla på dem, kanske skulle vara det mest effektiva egentligen. Hatar att behöva tjata, men skulle ju gärna vilja veta vad som händer och varför jag fått denna sinustrombos, om det nu går att ta reda på. Sen jag for från Karolinska har det inte tagits ett enda blodprov på Sundsvall, så det känns ju inte riktigt som att det går framåt. Det är ju faktiskt inte bara mig det handlar om heller..
 
Usch, känner mig lite gnällig och nästan arg ikväll, det är nog bäst att jag går och lägger mig och hoppas på att vakna på rätt sida imorgon.

Fortsättning

Hade hoppats på mer positiva resultat hos ögonläkaren idag. Men han tyckte att synnerven fortfarande såg svullen ut. Eventuellt lite mer svullnad på höger jämfört med bilderna från förra gången. Dagens anteckningar skulle skickas till neurologen så hoppas på att få höra något därifrån i veckan. Både om detta och om röntgen jag gjorde igår av skallen.

Det börjar bli lätt frustrerande att inte få köra bil. Jag är glad att min älskade sambo ställer upp och skjutsar mig fram och tillbaka till Sundsvall stup i kvarten. Idag lyxade vi till det med en lunch på Bite line också, gott gott.

Gratisfrilla

Med operationen följde en ny frisyr. Tyvärr rakade de väldigt långt upp så finns inte så mycket att göra åt det just nu, men jag tycker som tur är inte att det ser så hemskt ut. När det växt ut lite till så blir det ett besök hos kusin Lisa för att fixa till det.

Im back!

Det blev ett långt uppehåll i bloggandet efter min dåliga onsdag. Jag har inte orkat skriva på telefonen och inte kommit mig för att logga in på datorn, men bättre sent än aldrig, eller hur?
 
Den där onsdagen var inte alls rolig, efter sista inlägget gjorde läkaren en spinalpunktion (tror jag han kallade det)  vilket innebar att han gick in vid lumbalkotorna någonstans in i ryggmärgen och tog ett tryckprov på spinalvätskan. Jag vet inte vilka enheter de använder men trycket låg på ca 40 och ska ligga på 20, så det var helt klart för högt. Efter att ha tömt ut lite vätska sjönk trycket vilket ledde till att de bestämde att ett shunt skulle opereras in.
 
Detta innebar att de borrade ett hål i skallen och förde in en slang som går från huvudet ner till bukhålan som ska lätta trycket. Var lätt nervös innan operationen och jag tror det var minst lika jobbigt för Micke, om inte värre. Som tur var bestämde sig pappa för att komma ner också. Kändes mycket bra att veta att de hade sällskap av varandra. Operationen gick såklart finfint och två timmar senare fick jag vakna upp.
 
Men fyyy faaasen vad jag mådde dåligt dagen efter. Tyckte innan att det skulle bli skönt att sövas, men dagen efter var verkligen pest och pina. Växlade mellan att sova och kräkas. Som tur var så var det bara så illa en dag, men det tog en vecka innan jag kunde äta riktig mat igen. Jag skrev tidigare att sjukhusmaten var helt okej, men efter operationen har jag bara dåliga erfarenheter (vilket då kanske inte egentligen beror på maten, utan på hur jag mådde).
 
På lördagen fick jag åka hem, efter åtta dagar på sjukhuset. Det var mycket skönt att få komma hem, men skumt första dagarna då man blivit van att alltid ha personal runt  sig dygnet runt.
 
Sedan jag kom hem har jag varit några svängar till Sundsvalls sjukhus på ögonundersökning och till neurologen, men jag har som inte så bra koll på vad som kommer hända fram över. Ska ringa neruologen på måndag och se hur de tänker som.
 
För övrigt så rullar livet på här hemma. Jag är sjukskriven till första maj och hoppas på att få börja jobba sedan. Skönt att få lite rutiner igen, man blir lätt slö av att bara vara hemma. I och för sig tror jag att mitt sömnbehov är extra stort just nu, så det är skönt att ha möjlighet att vila mycket.
 
Igår var det examensdag på Axelsons. jag följde klassen via alla fina foton på facebook och var lätt avundsjuk. Hade jag bott närmare hade jag nog farit dit, men att åka till Stockholm för några timmar, det kändes som lite overkill, tyvärr. Men jag glädjs så mycket med mina klasskompisar som nu får ut och prova sina vingar, tror det kommer gå kanonbra för dem!

Im back!

Det blev ett långt uppehåll i bloggandet efter min dåliga onsdag. Jag har inte orkat skriva på telefonen och inte kommit mig för att logga in på datorn, men bättre sent än aldrig, eller hur?
 
Den där onsdagen var inte alls rolig, efter sista inlägget gjorde läkaren en spinalpunktion (tror jag han kallade det)  vilket innebar att han gick in vid lumbalkotorna någonstans in i ryggmärgen och tog ett tryckprov på spinalvätskan. Jag vet inte vilka enheter de använder men trycket låg på ca 40 och ska ligga på 20, så det var helt klart för högt. Efter att ha tömt ut lite vätska sjönk trycket vilket ledde till att de bestämde att ett shunt skulle opereras in.
 
Detta innebar att de borrade ett hål i skallen och förde in en slang som går från huvudet ner till bukhålan som ska lätta trycket. Var lätt nervös innan operationen och jag tror det var minst lika jobbigt för Micke, om inte värre. Som tur var bestämde sig pappa för att komma ner också. Kändes mycket bra att veta att de hade sällskap av varandra. Operationen gick såklart finfint och två timmar senare fick jag vakna upp.
 
Men fyyy faaasen vad jag mådde dåligt dagen efter. Tyckte innan att det skulle bli skönt att sövas, men dagen efter var verkligen pest och pina. Växlade mellan att sova och kräkas. Som tur var så var det bara så illa en dag, men det tog en vecka innan jag kunde äta riktig mat igen. Jag skrev tidigare att sjukhusmaten var helt okej, men efter operationen har jag bara dåliga erfarenheter (vilket då kanske inte egentligen beror på maten, utan på hur jag mådde).
 
På lördagen fick jag åka hem, efter åtta dagar på sjukhuset. Det var mycket skönt att få komma hem, men skumt första dagarna då man blivit van att alltid ha personal runt  sig dygnet runt.
 
Sedan jag kom hem har jag varit några svängar till Sundsvalls sjukhus på ögonundersökning och till neurologen, men jag har som inte så bra koll på vad som kommer hända fram över. Ska ringa neruologen på måndag och se hur de tänker som.
 
För övrigt så rullar livet på här hemma. Jag är sjukskriven till första maj och hoppas på att få börja jobba sedan. Skönt att få lite rutiner igen, man blir lätt slö av att bara vara hemma. I och för sig tror jag att mitt sömnbehov är extra stort just nu, så det är skönt att ha möjlighet att vila mycket.
 
Igår var det examensdag på Axelsons. jag följde klassen via alla fina foton på facebook och var lätt avundsjuk. Hade jag bott närmare hade jag nog farit dit, men att åka till Stockholm för några timmar, det kändes som lite overkill, tyvärr. Men jag glädjs så mycket med mina klasskompisar som nu får ut och prova sina vingar, tror det kommer gå kanonbra för dem!