Annie

Som tur är har jag haft saker att sysselsätta mig med så tiden har gått relativt fort. Igår var jag till exempel ut och simmade i öppet vatten för första gången. Tur jag har en syster som tvingar ut mig, annars vetefasen om jag kommit mig för. Vi körde i Grötsjön och det kändes förvånansvärt skönt och bra. Idag blev det en lite längre tur, i Långsjön. Inte lika skönt som igår, men den gick ändå bra. Ser fram emot lördagens Vansbrosim nu! Hade varit grymt att komma under 50 minuter, men vi får se. Är ju inte ensam och väldigt ovan att simma i öppet vatten så det får gå som det går. 

Ikväll efter simningen blev det middag med mamma och Mari på Hamnkrogen. Mycket mysigt, fast det blev inte så lång sittning då lilla L blev trött. Nu är vi hemma och hon sover sött här bredvid mig, min älskade lilla tjej. 

Idag på förmiddagen har jag fått lite gjort hemma. Plockat, tvättat och dammsugit. Det behövs ju ibland också.

Roligare än så blev det inte. Nu ska jag hålla lite utkik efter mamsen min...

Aaaagh! Ibland funderar jag över varför, varför, jag var tvungen att välja att starta ett företag(??). Kunde jag inte nöjt mig med en anställning hos kommunen? Då hade jag sluppit ha så ont i magen. 

 

Har en lokal på G, som jag verkligen tror att jag kommer trivas i, men...såklart finns det ett men. Såhär innan allt klaffat och jag vet att det kommer funka känns det lite småjobbigt att skriva kontrakt på 2,5 år(!!). Har varit duktig och ringt en massa idag. Tyvärr inte fått tag på alla, och så funderar jag som vanligt på varför jag inte kommit till skott tidigare...ja, någon gång kanske man lär sig...

 

Nu ska jag ta en paus innan dotra vaknar och ge mina fina tomater lite kärlek...

Nu ligger jag på avdelningen och väntar på att mamma och Livan ska komma hit och underhålla mig och sen om allt går enligt planen så kan vi fara ner till Skrammel i eftermiddag/kväll. 

Måndag igen och jag känner mig lite smått orolig i kroppen. Känns som att jag glömt något. Kan vara onsdagens besök upp till umeå som spökar också. Vill verkligen inte fara dit, men vet att jag "måste". Det känns bra att få det gjort ändå och jag hoppas hoppas hoppas att jag inte blir dålig som förra gången. Vi har löst onsdag och torsdag med mamsen som kommer och tar hand om Livan tills Micke kommer upp och sedan (om det går bra) åker vi ner till Skrammel över midsommar. Kommer säkert vara helt slut även om det inte blir samma värk som sist.

 

Över till något roligare! Lillgumman börjar få ännu mer tänder (om nu det är roligt(?)). Och snart är hon åtta månader (!!). Det är helt sjukt vad fort det går. I natt sov vi första natten i båten och det gick fint. Lite bökigare än att sova hemma, men ändå helt okej och mysigt om inte annat. Längtar tills vi ska ner till Stockholm på första riktiga semesterturen på evigheter!

Men ska man se det positivt så behöver det inte bli så illa som sistoch det är ju trevligt att man blir omhändertagen av vården.

Nu går det framåt! Vet inte om jag ens nämnt det här på bloggen, men jag och min älskade sambo har förlovat oss och ska bli Herr och Fru i slutet av sommar. Hittills har det mest känts som att vi tagit oss vatten över huvudet, men nu börjar det bli lite mer koll på läget. Har precis skickat efter inbjudningskort som förhoppningsvis ska skickas ut till gästerna i slutet av veckan och igår var jag med favvobrudarna mina och shoppade klänning. Gick bättre än förväntat, jag valde den första jag provade. Mycket nöjd tjej. Sedan skulle det ju vara trevligt om jag lyckades få bort lite hull i sommar, men nu vet jag ju att jag kommer ha en fin klänning oavsett *ler*. Även ring är utvald och beställd. Oh vad jag ser fram emot detta nu! 

Igår sprang jag och A-M vårruset för första gången. Det var riktigt roligt. Jag hade börjat få lite ont i halsen men kände att jag ville genomföra loppet ändå. 33:03 kom vi i mål på och det kändes helt okej för att vara då. Nästa år satsar vi på att komma under 30 minuter. Det är ett realistiskt mål om vi tränar. 

När vi var och sprang lämnade jag Liv, för första gången, till någon annan än Micke för en längre stund. Det tog emot lite att åka ifrån henne, men det gick jättebra. Hon hade varit så glad och nöjd hela tiden, inte saknade hon mamma inte. Hon är ju stor tjej nu, dryga sju månader! Fy så fort tiden går!