Tillbaka till verkligheten

Det är helt fantastiskt vad skönt det är att inte vara gravid längre. Musklerna i bäckenet håller på att hitta tillbaka (magen repar sig snart också hoppas jag!) och jag orkar stå och greja i köket mer än tio minuter och är ändå inte helt slut. Jag kan ligga hur jag vill och vända mig i sängen utan att stånka och stöna. Ja, jag börjar helt enkelt känna mig som mig själv igen. Som sagt så är det helt klart värt att gå igenom en graviditet med tanke på vad vi får, men jag är glad att det är över! 

Lilleman har under denna första veckan av sitt liv varit en exemplarisk bebis som sover, äter och bajsar. De senaste nätterna har han somnat vid elva, vaknat och ätit runt fyra och sen vaknat igen runt åtta. Så får det gärna fortsätta för jag älskar verkligen att få sova på natten. Imorgon jobbar Micke natt så jag och barnen ska ha våran första ensamma förmiddag. Ska bli spännande! Sedan åker vi till Häggdånger för natten. Känner mig inte riktigt redo för en ensam natt ännu. Idag när Micke var på skolan kom mamma hit och höll oss sällskap. Vi hade nog klarat oss själva men det var skönt att ha lite backup.

Han är här!

Nu är han här! Vår guldklimp, Livs lillebror. Så fantastiskt! 3870 gram och 53 cm lång. 

En liten Melker är det vi fått, inte en Emil som vi hade klurat på innan. Så kan det bli och lika glada är vi för det. 
Tycker att han är så sjukt lik storasyster ibland! Kommer säkert blanda ihop bebisbilderna senare, speciellt då han kommer ha mycket samma kläder som hon hade. Mina fina fina barn! Kärlek!!

Liv var hos mormor och morfar när vi var ner på förlossningen. Hon var så söt och klappade och pussade fint på sin bäbis sedan när vi kom och visade vem vi hade med "du släppt ut bäbisen nu mamma!". Charmtrollet vårat! Hittills har det gått väldigt smärtfritt att få en lillebror, men har ju bara gått några dagar än så vi ska inte ropa hej. Kommer säkert (kanske) jobbigare stunder också. 

Förlossningen var...jag ska inte säga smärtfri för det var den inte, men relativt enkel. Började känna riktiga värkar på morgonen så vi åt frukost och packade in oss i bilen för att fara till Häggdånger och lämna Liv. När vi kom ut dit var det ca 7 minuter mellan värkarna så det kändes lite för tidigt att fara in. När det närmade sig fem minuter mellan packade vi ihop och for. Micke var lätt stressad i bilen på väg ner och jag var mest koncentrerad och längtade efter den där lustgasen. Tror inte det varit så långt till Sundsvall någon gång tidigare *ler*. Vi kom ner vid 11 på förmiddagen och jag var då öppen 6 cm så fick rum direkt. Stunden i det rummet kändes som en evighet men redan 12.21 entrade han den yttre världen med ett skrik, och sedan kissade han ner hela mamma. Blödde tydligen ganska mycket så fick medicin för att livmodern skulle dra ihop sig. Sedan, mitt i goset, började jag skaka helt okontrollerat. Helt klar i skallen var jag, men hur jag än försökte kunde jag inte få kroppen att slappna av. Mycket obehagligt och det såg ut på personalen som kom att de laddade för akutåtgärder. Men förutom feber och en superfrossa kunde de inte hitta något fel. Blev inlindad i varma täcken och efter några minuter var allt över. 

På grund av febern och infektionsrisk fick vi stanna kvar på BB. Vi bestämde dock att Micke skulle fara hem till Liv och komma tillbaka dagen efter. Jag sov som en kratta under natten men hade inte väntat mig annat. Dagen efter var jag feberfri och fick fara hem. Sedan dess har vi varit hemma och kämpat med amningen som nu äntligen börjar fungera. Jag fick en liten dipp innan mjölken rann till, men jämför man med Liv så har även det gått smidigare denna gång. Han är ju faktiskt bara fyra dagar gammal än. Känns dock som att han alltid funnits i vår familj!

Ännu en dag.

"Släpp ut bäbisen mamma!" säger Liv med sträng röst åt mig. Ja, älskling, jag önskar verkligen att det var så lätt. Vill ha min bebis i famnen nu så mycket att det värker i hela kroppen!

Kändes lite som att det var på G ikväll men nu har det klingat av...yey...

Gårdagen var seg. En tur till affären med hela familjen i "rusningstid" var väl det mest spännande som hände. I övrigt hade både jag och Micke huvudvärk och var allmänt sega så Liv tyckte nog inte vi var allt för roligt sällskap. Sedan är hon lite arg på oss för att vi håller på att plocka bort nappen för henne utom när hon ska vila/sova. "Jag vill ha min tutte och vila soffan" var en kommentar som kom många gånger igår följt av krokodiltårar. Tro om jag var nå sugen att ge henne den? Oja! Men när vi höll fast vid att hon inte fick den gick det över till glada tjejen igen ganska omgående. Så det går framåt där. 
Hon ville även plocka fram och dammsuga igår, och det sa vi såklart inte nej till. Får hoppas att detta håller i sig *ler*

Fredag igen...

Jahapp, vaken igen då och omöjligt att somna om. Skulle vilja sova tills Liv vaknar så man orkar med dagen. Inget dagis idag så det blir fullt ös här hemma. Måste dock säga att våran tjej (oftast) är rätt lättsam att vara med, men att få gå och lägga sig och sova kan ju bli svårt. 

Igår var hon en riktig stortjej och kissade på toan två gånger på dagis och hemma sa hon till en gång innan hon kissade så vi hann till toan även då. Det tar sig! Sedan blev jag lite övermodig och tog inte på någon blöja när vi gick ut, men då glömde hon bort sig så det blev lite blött. Tur vi har tvättmaskin *ler*. Magen har (peppar peppar) funkat bättre för henne senaste veckan också. Hon har fått gå i alla fall var tredje dag utan större problem, det är bra för att vara våran tös!

Igår kväll pysslade vi lite. Liv pärlade och jag gjorde en kungakrona och stav på beställning av henne. Blev kanske inte snyggaste men hon var väldigt nöjd och har även pimpat kronan med flygplansklistermärken nu. Självklart låg de bredvid henne i sängen vid nattning igår. Så roligt att så enkla grejer uppskattas så mycket av barn. Man behöver inte alls köpa dyrt. Micke gjorde en kikare av två toarullar för ett tag sedan också som hon blev väldigt förtjust i.

Väntans tider...

Men fy vad jag är less på att vänta nu! Känns verkligen inte som att den här förlossningen kommer komma igång på egen hand. Visst, vi är "bara" sex dagar över tiden, men ändå...

Längtar tills det händer något. Att bara gå och vänta är pest och pina och nätterna är värst. Vaknar i princip alltid vid fyra och kan helt omöjligt somna om. Vilket resulterar i mycket tid att ligga och tänka och måla upp dumma bilder i skallen. Försöker att låta bli att googla allt för mycket. Jag har börjat sova i gästrummet nu också så jag inte ska störa resten av familjen plus att den här madrassen faktiskt är skönare för min tunga gravida kropp. 

Igår hämtade mamma upp Livan på dagis och kom hit med gofika. Så det blev en riktigt mysig eftermiddag. Fick även besök av en dagiskompis till Liv (+mamman såklart) en stund vilket också var mycket trevligt. 

Budade hem ett babynest på Tradera här om dagen, så det går jag och väntar på att få hem också. Hoppas det blir bra! Tanken är att kunna ha set både i sängen och i vagnen om det passar. Insatsen till vagnen känns så himla stor så det skulle vara bra att kunna boa lite i den. Får se om det funkar. Hoppades på att få det innan helgen, men har inte fått meddelande om att det är skickat än så troligast hinner det inte komma...men det gör kanske inte bebisen heller så det är väl bara att fortsätta väääntaaa...

Komsikom

Ingen bebis kom det idag. Fredag den trettonde blev inte vår turdag. Inte vår otursdag heller. Har varit en helt okej dag. Jag och Liv hängde här hemma först och på eftermiddagen for hon och badade med mormor och morfar. Sedan åt vi alla middag tillsammans på Sams. Riktigt mysigt! Liv hittade en kompis där som hon hade jätteskoj med en stund. Så roligt att hon börjar bli så stor och att hon inte är så blyg för andra barn. Hon är inte heller allt för på, vilket också känns bra. 

Som sagt ingen bebis har kommit idag och jag känner inte riktigt att det är på gång heller. Försöker minnas hur det kändes med Liv men får inte riktigt till det. Men tror inte att jag kände av några värkar förens typ 9 timmar innan hon kom. Så när det väl kör igång kan det ju gå undan *hoppas*. Känner mig lite lynnig i humöret och det går såklart mest ut över Micke. Hoppas han står ut!

Nu ska jag försöka sova så tiden går lite fortare... 

Aldrig slut

Det är en ganska roligt känsla ändå. Den här att graviditeten aldrig kommer ta slut, att barnen kommer stanna där inne för alltid...rent logiskt vet jag ju att om max tre veckor kommer barnet vara ute och jag kan inte längre ojja mig över hur jobbigt det är att vara höggravid (då kommer annat att ojja sig över*ler*). Känns ändå overkligt att jag så snart ska krysta ut ännu en melon. Försöker att inte tänka allt för mycket på det. Ska bli skönt när det är över och vi har vårat lillhjärta hos oss!

...men än så länge kan jag i alla fall säga att jag är leeeeess! Nu ska jag lyxa med en tupplur i soffan medans Livan är på dagis.

Slut jobb, check!

Nu har jag slutat jobba för en och en halv vecka sedan (skönt!) och det är ynka fyra dagar kvar till beräknad förlossning. Tyckte det kändes som att det rörde på sig igår kväll när jag skulle sova. Men icke. Nu är det lugnt igen. 

Liv har varit i Skrammel med mormor och morfar hela helgen, torsdag-söndag. Första gången hon varit iväg utan oss i så många dagar. Kändes konstigt innan men det gick superbra! Hon är så fantastisk våran tjej. Och vi, eller speciellt Micke, fick mycket vettigt gjort. Min energi finns inte riktigt med men jag fick ju mycket tid till att bara vila vilket var uppskattat även det. Har ju varit högsommarvärme nu några dagar så man orkar ju ännu mindre i och med det. MEN vädret klagar jag inte på, det är helt fantastiskt att vi närmar oss sommar och nu börjar det bli grönt! 

Nu ska jag göra ett litet ryck och plocka ihop i köket i alla fall innan Liv ska hämtas på dagis.