äntligen kom helgen jag längtat efter så länge. A-Ms 30årsfest! Som jag har planerat inför denna första "egentidskvällen" sedan....väldigt länge. I veckan har jag köpt kläder, smink och till och med skor med klack(!!) i fredags kväll passade jag på att platta håret så det inte skulle bli för stressigt på lördagen innan jag skulle iväg, allt var planerat och klart in i minsta detalj...
...natten mot lördag vaknar Melker och är helt förstörd. Tjock i halsen och svårt att andas. Det blev en lång natt och en fruktansvärt tråkig lördag när jag insåg att jag inte alls skulle komma iväg på min vuxenfest. Visst hade Micke klarat av att ta hand om barnen själv, men känns inte schysst när de är sjuka. Hade inte velat att han lämnat mig för att gå på fest heller. Men det kändes så så så tråkigt. Höstens stora happening som slutade med tröstätande av knäckepizza och chokladmousse I soffan och sen en till natt av vakande med hostig liten M. Sälvklart är de små värd alla "uppoffringar" men det var himla synd att detta kom just denna helg.
så, nu har jag fått gnälla av mig lite! Kändes skönt att höra att a-m haft en rolig kväll i alla fall och nästa gång hoppas jag på bättre tajming. Saknar ju att parta med mina pinglor!