Den här helgen stavas njutning, på hög nivå!
Jag och A-M gick upp rätt så tidigt i fredagsmorse, packade in oss i bilen och började våran resa mot Blåsjön. Småpratandes och med 90-talshits i högtalarna avverkade vi de cirka 50 milen upp i en väldans fart. Vädret var sådär, med regnskurar till och från, så vårat medhavda fika intog vi i bilen. Rätt mysigt det också i och för sig.
Vi kom upp till hotellet innan de öppnat (är ju inte precis högsäsong i fjällen nu så de öppnade inte förens 15). Medan vi väntade ut tiden tog vi en sväng upp på kalfjället. Hur fint är det inte där då?! Vi var båda helt lyriska. Det som är synd är att det inte går att fånga det där riktigt magiska med kameran, man måste se det med egna ögon och känna atmosfären för att verkligen förstå.
Efter vår lilla tur for vi tillbaka till hotellet och fick nyckeln till vår stuga, Uven. Riktigt mysig var den. Lite onödigt med 6 bäddar, men vi behövdes ju inte trängas i alla fall. Och en söt liten bastu hade vi också. Där fanns verkligen inte plats för mer än två personer.
Precis nedanför stugbyn ligger en söt liten ICA-butik där vi inhandlade det nödvändig inför helgen. Sedan blev det matlagning. Fredagens middag bestod av kycklinggryta med färskost och diverse grönsaker, hur gott som helst!
Resten av kvällen ägnade vi åt bastubadning, fototittning, samtal om allt och inget, flummerier och en massa skratt. Tror inte klockan var mer än halv elva när vi bestämde oss för att knoppa in, trötta efter en dag med massa nya härliga intryck.
Lördagen började 08.00 med en rejäl frukost, betående av yoghurt med hjortron- och vaniljsmak och äggmacka. Det har aldrig varit godare kan jag lova!
Vid niotiden var vi packade och klara för en dag i skogen, båda nästan studsade upp och ner av förväntan och en lätt nervositet. Det här är var ju första svampturen vi har gjort! Vi hittade lätt till stället vi skulle parkera bilen och sedan började vi traska (tre kilometer på en led var första etappen). Precis när vi gick från bilen hörde vi en klocka börja ringa. Ni vet, en sån som djur brukar ha runt halsen. Ljuden kom från vägen och vi funderade på om det var en hästdroska som kom. Men icke! Helt plötsligt fick vi se en hel skock med får komma travandes mot oss. Fast i våra ögon såg den mer ut som galopp och vi blev lite oroliga att de skulle komma och mejja ner oss. Som tur var stannade de på behörigt avstånd.
Vi hade rätt skönt väder, men det var blött i gräset. Så A-Ms idé om att gå leden i joggingskor grusades efter knappt 100 meter. Det blev byte till stövlar omgående.
Sedan började klättningen på allvar. Märkte verkligen vilket dåligt flås jag har nu för tiden. Som tur var kom jag rätt fort in i andra andningen och vi tjavade på i rätt så bra takt ändå. Eftersom vi har "lånat" mamma och pappas kantarellställen så ska jag inte avslöja precis vart det var vi gick. Men känner ni igen er så grattis, hehe. (kolla extra noga på den äckligaste svampen vi hittade i helgen! Ser ut som ett alienöga, blä!)
Väl framme började den riktiga utmaningen - Hitta kantarellerna. Jag var som lite orolig att vi inte skulel hitta några, men det dröjde inte länge innan vi skymtade gult i en glänta. Vi blev helt till oss och skyndade oss att plocka varenda liten svamp, som om de skulle få ben och springa iväg om vi inte var snabba nog. Vi behövde såklart inte vara oroliga, efter en timme cirka hade vi fått ihop tio liter var. Resultatet över hela dagen blev 40 liter, vilket vi var mycket nöjda med och stolta över! Det som var lite kruxit var att se dem, de gömde sig bra. Men hade man väl sett en så visste man att familjen och släkten fanns nära intill.
Mitt på dagen tog vi en välbehövlig fikapaus. Finns inget bättre än att fika ute i naturen! Vi kunde dock inte sitta så länge, det blev som lite småkyligt efter en stund.
På tillbakavägen lyckades jag såklart halka på en av de snorhala spångarna. Gummistövlar och hala spångar går helt enkelt inte ihop. Som tur var landade jag på rumpan och ramen på ryggsäcken tog värsta smällen. Kantarellerna (både de jag hade i ryggsäcken och i påsen som jag bar) klarade sig *phu*.
Innan vi for ner till stugan igen tog vi en sväng med bilen upp på Stekenjokk. Vädret var lite bättre på lördagen än på fredagen så vi ville se hur det såg ut. Är helt underbart att köra på kalfjället. Ah, det är så fint så jag vet verkligen inte vart jag ska göra av mig själv. Tycker synd om alls som missar den synen. Vi hann även med att se en flock renar. Söta små djur det!
Tillbaka i stugan igen var det rensning och förvällning som gällde. Tog nog drygt två timmar innan vi fått undan alltihopa. Rätt roligt att rensa i början, men efter ett tag blev vi båda rätt less och ville bara få det överstökat så vi kunde börja göra middag.
Middagen denna kväll blev stekt kyckling, klyftpotatis, sallad, svampsås och smörstekta kantareller, hur gott tror ni inte det var då?! Bättre än en orgasm, skulle jag nästan säga...
Kvällen spenderades ungefär på samma sätt som kvällen innan, och redan vid tio var vi redo att dejta John Blund. Jag har verkligen inte varit så slut på jag vet inte hur länge. Det var en skön känsla.
Söndagen började 0800 (igen) med frukost och sedan städade vi ur stugan. Denna dag skulle vi utomlands, till vårat kära grannland Norge. När vi kört en bit kom jag på att "Fan, vi har ju glömt att lämna stugnyckeln!", så det var bara att vända om. Som tur var hade vi ju inte kommit såå långt.
När nyckeln var lämnad speedade vi på igen och kom fram till ställetvi skulle vara på. Den här gången behövde vi bara gå några ynka meter från vägen innan vi hittade ett riktigt skov med kantareller. Gick fort att fylla hinken och resultatet vav denna dag blev drygfa 20 liter. Vi hade kunnat plocka mer, men med tanke på gårdagens rensning bestämde vi oss att det räckte.
Resan hemåt gick smärtfritt. Jag lämnade över körningen till A-M, vilket faktiskt var rätt skönt, även om det var roligt att köra på fjällvägarna. Vi kom hem ganska precis klockan fem och då blev det rensning igen och sen till kvällsfika gjorde vi toast med kantarellstuvning.
Helgen sammanfattas:
Total njutning, härligt sällskap, massa svamp
och en resa vi aldrig kommer glömma