Första tiden med ny bebis...

Fy vad slitigt allt känns just nu. Amningen är inte hundra än. Fick en till mjölkstockning på midsommar och kände mig riktigt deppig. På lilleman har det i lite drygt en vecka varit skrik och skrik. Tänkte att det var på grund av för lite mat i och med att jag inte ammat honom på det såriga bröstet. Och det kan det ju delvis ha varit. Men vi tror även att han haft ordentligt magknip. Har börjat med minifom-droppar som alla rekommenderar och det verkar faktiskt bli lite bättre av dem. Skippade att ge en gång idag och en stund efter amning gallskrek han igen...vet inte om jag inbillar mig, men eftersom det inte är skadligt så håller vi oss nog till dropparna ett tag till. Vill ju att lillhjärtat ska må bra.

Funderar fortfarande på att lägga ner amningen då det gör ont. Tycker att brösten borde ha anpassat sig efter drygt 5 veckor men icke! Och efter allt strul som varit så har jag tappat lusten att amma. Vi ger en flaska med ersättning på kvällen och det är verkligen det bästa målet att ge. Helt smärtfritt! Och M suger i sug det minst lika villigt. Men det känns som ett stort steg att bestämma sig för att sluta också, och jag vet att flaskmatning inte alltid är krångelfritt det heller. Fördelen då är att det inte är jag som måste krångla 100% av tiden. 

Trots att det känns jobbigt stundvis så måste jag ju säga att det är värt det. Skulle inte vilja vara utan mina små gosetroll!


Mjölkstockning

Nu har jag fått känna på hur det är att ha mjölkstockning...inte kul! kan jag meddela för er som haft glädjen att slippa (än så länge). Vaknade natten mot måndag med ett värkande bröst och feberfrossa så hela sängen skakade. Lyckades samla krafter till att hämta alvedon och kunde inte riktigt låta bli att skratta åt mig själv när jag skakade så att jag knappt lyckades hålla vattnet i vattenglaset. Febern och frossan avtog efter ett tag men det var tji att sova. Självklart hade unge herrn en bra sovnatt så jag fick ligga där i min ensamhet med värkande bröst. 
 
Det gick ändå hyfsat bra att amma sedan under måndagen, men febern blev värre och framåt kvällen ringde jag till BBhemvården då jag mådde riktigt dåligt. Fick råd om Ipren/alvedon och amma amma amma (alternativt pumpa). Tog tempen som visade sig ligga på 40 grader (Ja, det var kanske inte så konstigt att jag kände mig dålig). Tog Ipren och väntade på mirakel...men febern gick inte ner. Tog en alvedon också ett par timmar senare och febern gick ner marginelt. Gick och la mig och lyckades somna...när jag vaknade igen hade febern gått ner, och jag höll på att flyta ur sängen av allt svett. En av de värsta känslorna tycker jag, att vakna dyngsvettig *ryser*. 
 
Febern kom dock tillbaka på förmiddagen och när BB ringde upp vid lunch bestämde vi att jag skulle komma in för säkerhetsskull och kolla så febern inte berodde på något annat. Lite drygt att packa in hela familjen i bilen och fara ner till sundsvall, men det kändes ändå skönt att proffsen fick kolla på allt. De trodde dock inte att det var någon fara utan bara kämpa på med amning och värktabletter. Inget kvickfix där inte.
 
Så det har jag gjort nu och febern är äntligen borta. Stockningen har också avtagit så det värsta nu är min stackars såriga bröstvårta. Blödde till och med idag vid en amning. Ont ont ont kan jag lova. Men det ska väl bli bättre även där. Bara att kämpa på och se till att Melker gör ett ordentligt jobb också. 
 
Sedan blir det tjocktröja på resten av sommaren tror jag för detta vill jag verkligen inte vara med om igen!!