Melker har tuggat och dreglat som en tok senaste tiden och igår kunde jag känna den första gadden! Han är lite tidigare än storasyster även om hon också var tidig. Använder ju mellanlägg vid amning så borde inte bli några problem.
Tandsprickningen är antagligen även orsaken till att han sover sämre på nätterna. Jag saknar de dör riktigt långa sovpassen, men de kommer (förhoppningsvis) tillbaka. Jag är glad att vi är två vuxna i alla fall för Liv vaknar oftast några gånger per natt också.
I övrigt så har jag börjat jobba igen nu. Onsdag och torsdag eftermiddag till att börja med och mormor ställer upp och barnvaktar tills Micke kommer hem. Förra veckan gick riktigt bra, hoppas det fortsätter så!
Augusti snart slut
Det blir inte så himla mycket bloggat nu för tiden. Hade betydligt mer ork/tid att skriva när Liv var i den här åldern som Melker är nu...ganska logiskt kanske då vi nu har en liten snart treåring som tar den mesta tiden då Melker sover.
Roligt att jag skrev ganska mycket när liv var pluttliten i alla fall. Man minns ju inte så mycket som man tror så jag brukar gå tillbaka och läsa lite nu och då.
Livet rullar i alla fall på här! Melker växer så det knakar och är nu ca 64 cm och väger 7,3 kg. Ungefär lika stor nu som Liv var när hon var fem månader(!!). Man orkar inte bära på honom allt för mycket. Jag har börjat träna upp mina coremuskler nu i alla fall så inte ryggen ska paja. Han har som tur är kommit ifrån den värsta skrikperioden och kan ligga själv i korta stunder när allt är bra (dvs nysoven, nyäten och nybytt). Han kan även konsten att charma med bländande leenden när han känner för det.
Sommaren har gått på tok för fort! Badrummet är inte klart än, men det är på god väg. Vi har bott fyra veckor i Häggdånger och kunde äntligen flytta hem i fredags. Fantastiskt att vi fick bo där, men det var riktigt skönt att få komma hem till sitt eget. Jag älskar verkligen att vara hemma!
Micke har slitit i badrummet och det hat väl gått lite upp och ner, men han har gjort ett hästjobb och jag är så glad för allt han gör. Självklart har det blivit dyrare än vad vi trodde, men vi klarar oss. Ska bli så skönt när det är helt klart. Inga mer projekt detta år har vi bestämt!
Nu har Liv börjat dagis igen och jag trot hon tycker det är roligt. Hon är dock trött när hon kommer hem och har fått lite hosta. Hoppas det inte bli värre.
Sista gången
Jag har varit väldigt tillfreds med tanken på att vi inte ska ha några fler barn, och det är jag väl i princip fortfarande. Men att vika ihop de minsta bebiskläderna och tänka att "de här kommer vi aldrig mer behöva" känns lite sorgligt. Tur det kommer kusiner som har användning av dem. Kommer spara vissa plagg av nostalgiska skäl, men det mesta får nog gå vidare.
Våran lilla stora M han nu passerat både 6 kilo och 60 cm. Han växer så det knakar. Amningen funkar bättre nu och jag har precis skippat mellanläggen vilket går sådär. Han suger i alla fall men verkar inte orka lika länge plus att han verkar suga i sig mer luft. Men det är skönt att slippa kladda med de där tutorna så vi ska se om det blir ordning på det här ändå.
Badrumsrenoveringen är igång nu. Det mesta är utrivet och nu hoppas jag att det går bra för Micke med resten. Önskar lite att vi skulle ha anlitat någon att fixa det. Vill ha det klart helst igår typ. Nu är ju sommaren och ledigheten snart slut och vi har haft det där hängandes hela tiden vilket gör det svårt att riktigt njuta och bara få vara. Ja ja det är som det är och blir nog bra i slutänden! På onsdag ska i alla fall jag och kidsen till Skrammel så Micke får jobba lite ostört.
Sen far vi till el stockholmo till helgen och träffar storasyster. Ska bli mysigt att få fara iväg lite i alla fall. Jag längtar!
Första natten ensam med glinen
Igår var vi hos Kattis och Peter på galej. Eller, det blev galej senare på kvällen när jag och glinen åkt hem. På dagen var det umgänge, mat och frågesport. Jätteroligt att vi fick vara med en liten stund i alla fall. Liv hade det nog betydligt roligare där än vi skulle haft hemma. Jag också för den delen! Men som sagt, sedan var det fest (vuxenfest) så då packade vi ihop oss och for hem.
Liv somnade i bilen och sov två timmar på väg hem. Klockan var då efter fem redan så det passade ju inte sådär jättebra. Men att väcka en sovande Liv är inte lätt. Speciellt inte när herrn som jag faktiskt ville skulle sova var klarvaken. Så hon fick sova och när hon vaknade myste vi i soffan med köttbullemacka och lördagsgodis.
Det var faktiskt en riktigt mysig kväll ända tills det var dags att börja försöka få dem att sova. Melker hade sovit mindre än vanligt under dagen så jag tänkte att han skulle somna som en stock efter ersättningen. Det var kanske därför jag blev så frustrerad och stressad när han var klarvaken även efter det. När han inte heller somnade efter en stunds vaggande bestämde jag mig för att göra Liv klar och så gick vi alla och la oss. Det gick, men Liv vill ju gärna gosa på kvällen och prata innan hon ska sova, och det gick ju sådär med en lillebror i vägen. Till slut så sov hon i alla fall och efter ytterligare en stund sov även M. Det var underbart när jag själv fick krypa ner också.
Sedan sov vi till strax efter sex. Fantastiskt skönt, och jag tänkte bara kliva upp och amma och sedan lägga mig igen. Melker var duktig och somnade om efter matning men Liv lyckades vakna till så det var bara att ägna sig åt henne. Det regnade och åskade ordentligt så kanske därför hon inte kom till ro. När klockan passerat åtta fick hon gå in och krypa ner hos Micke istället. Vet inte när han kom hem i natt men det var himla skönt att han gjorde det.
När jag äntligen skulle få krypa ner i sängen igen...då vaknade såklart Melker! Var nog magen som knep. Jag tog upp honom och han somnade om. Sedan fick jag till slut sova en stund! Med bebis på magen förvisso, men det var ändå skönt och behövligt.
Känns som detta kommer bli en riktigt seg dag...
Det säger swosch!
Så har det snart gått en vecka till. Den här sommaren försvinner i en rasande fart. Känns både bra och mindre bra. Vill gärna att lilleman ska bli lite större så vi får ordning på mage och matning, men ser inte sådär jättemycket fram emot att det blir höst och kallt. Detta är nog även sista lyxiga sommaren som jag och Micke har ledigt så här länge samtidigt. Nästa sommar planerar han att precis ha börjat på nytt jobb så då blir det kanske inget ledigt alls för honom. Även jag behöver komma igång och jobba och från augusti nästa år har vi båda grynen på dagis så då är ju heltid tanken. Vill dock inte att de ska behöva gå på dagis 7-17 varje dag så jag kommer nog fortsätta jobba skift några år till.
I helgen är det stadsfesten i stan och idag ska vi dit och kolla på "smultron och sång". Tror, eller hoppas i alla fall, att Liv kommer uppskatta det. Det är ju även tivoli där, så det lockar kanske ännu mera. Vi får se. Jag hoppas på att Melker sover när vi är där så att jag får ägna mig lite åt min lilla stora tjej.
Dagvill
När man är ledig på heltid är det lätt att bli lite dagvill. Micke är ju också helt ledig så ingen av oss har någon vidare koll. Mycket skönt måste jag säga.
Fönstret till badrummet kom förra veckan så nu är badrumsrenoveringen påbörjad och jag är mycket förväntansfull. Nu ska vi bara se till att försöka skapa tid åt Micke så han hinner greja där. Jag är absolut tacksam att jag har en händig man, men vill ju gärna att han ska umgås med oss också. Ja ja, det blir nog klart i sinom tid. Har ju väntat över 2,5 år nu så några veckor till står vi nog ut. Funderar på att åka till Skrammel ett par dagar nästa vecka så han får fokusera i alls fall.
I fredags var jag på BVC med lilltjompen. 7 veckor gammal, 5465 gram och 57 cm. En stor kille med andra ord. Vi har haft det lite kämpigt med amningen och för att jag inte ska bli galen har vi börjat ge lite ersättning efter amningen på kvällen (vid ett tillfälle). Verkar ju som att han behöver det för efter det blir han lugn (från att ha varit missnöjd och skrikig och somnar oftast. Vi skulle säkert kunna skippa ersättningen men då skulle jag nog behöva amma honom ett par timmar till innan han blir nöjd, och det orkar jag inte. Det viktigaste är nog att hitta något som funkar för oss. Nu somnar han oftast mellan 22-00, vaknar och äter vid 4 ungefär och vaknar runt 8. Efter det är han vaken till 11-12 och sover sedan fyra timmar. Så vi har det ganska bra. Bara lite tråkigt att kvällarna är så gnälliga. Men så får det vara när man har ett litet gryn.
Liv är jätteduktig och snäll med sin lillebror. Lite trotsig ibland, eller mer och mer ofta just nu, men så himla charmig också så man kan inte bli riktigt arg på henne.
Första tiden med ny bebis...
Fy vad slitigt allt känns just nu. Amningen är inte hundra än. Fick en till mjölkstockning på midsommar och kände mig riktigt deppig. På lilleman har det i lite drygt en vecka varit skrik och skrik. Tänkte att det var på grund av för lite mat i och med att jag inte ammat honom på det såriga bröstet. Och det kan det ju delvis ha varit. Men vi tror även att han haft ordentligt magknip. Har börjat med minifom-droppar som alla rekommenderar och det verkar faktiskt bli lite bättre av dem. Skippade att ge en gång idag och en stund efter amning gallskrek han igen...vet inte om jag inbillar mig, men eftersom det inte är skadligt så håller vi oss nog till dropparna ett tag till. Vill ju att lillhjärtat ska må bra.
Funderar fortfarande på att lägga ner amningen då det gör ont. Tycker att brösten borde ha anpassat sig efter drygt 5 veckor men icke! Och efter allt strul som varit så har jag tappat lusten att amma. Vi ger en flaska med ersättning på kvällen och det är verkligen det bästa målet att ge. Helt smärtfritt! Och M suger i sug det minst lika villigt. Men det känns som ett stort steg att bestämma sig för att sluta också, och jag vet att flaskmatning inte alltid är krångelfritt det heller. Fördelen då är att det inte är jag som måste krångla 100% av tiden.
Trots att det känns jobbigt stundvis så måste jag ju säga att det är värt det. Skulle inte vilja vara utan mina små gosetroll!
Mjölkstockning
Nu har jag fått känna på hur det är att ha mjölkstockning...inte kul! kan jag meddela för er som haft glädjen att slippa (än så länge). Vaknade natten mot måndag med ett värkande bröst och feberfrossa så hela sängen skakade. Lyckades samla krafter till att hämta alvedon och kunde inte riktigt låta bli att skratta åt mig själv när jag skakade så att jag knappt lyckades hålla vattnet i vattenglaset. Febern och frossan avtog efter ett tag men det var tji att sova. Självklart hade unge herrn en bra sovnatt så jag fick ligga där i min ensamhet med värkande bröst.
Det gick ändå hyfsat bra att amma sedan under måndagen, men febern blev värre och framåt kvällen ringde jag till BBhemvården då jag mådde riktigt dåligt. Fick råd om Ipren/alvedon och amma amma amma (alternativt pumpa). Tog tempen som visade sig ligga på 40 grader (Ja, det var kanske inte så konstigt att jag kände mig dålig). Tog Ipren och väntade på mirakel...men febern gick inte ner. Tog en alvedon också ett par timmar senare och febern gick ner marginelt. Gick och la mig och lyckades somna...när jag vaknade igen hade febern gått ner, och jag höll på att flyta ur sängen av allt svett. En av de värsta känslorna tycker jag, att vakna dyngsvettig *ryser*.
Febern kom dock tillbaka på förmiddagen och när BB ringde upp vid lunch bestämde vi att jag skulle komma in för säkerhetsskull och kolla så febern inte berodde på något annat. Lite drygt att packa in hela familjen i bilen och fara ner till sundsvall, men det kändes ändå skönt att proffsen fick kolla på allt. De trodde dock inte att det var någon fara utan bara kämpa på med amning och värktabletter. Inget kvickfix där inte.
Så det har jag gjort nu och febern är äntligen borta. Stockningen har också avtagit så det värsta nu är min stackars såriga bröstvårta. Blödde till och med idag vid en amning. Ont ont ont kan jag lova. Men det ska väl bli bättre även där. Bara att kämpa på och se till att Melker gör ett ordentligt jobb också.
Sedan blir det tjocktröja på resten av sommaren tror jag för detta vill jag verkligen inte vara med om igen!!
Tillbaka till verkligheten
Det är helt fantastiskt vad skönt det är att inte vara gravid längre. Musklerna i bäckenet håller på att hitta tillbaka (magen repar sig snart också hoppas jag!) och jag orkar stå och greja i köket mer än tio minuter och är ändå inte helt slut. Jag kan ligga hur jag vill och vända mig i sängen utan att stånka och stöna. Ja, jag börjar helt enkelt känna mig som mig själv igen. Som sagt så är det helt klart värt att gå igenom en graviditet med tanke på vad vi får, men jag är glad att det är över!
Lilleman har under denna första veckan av sitt liv varit en exemplarisk bebis som sover, äter och bajsar. De senaste nätterna har han somnat vid elva, vaknat och ätit runt fyra och sen vaknat igen runt åtta. Så får det gärna fortsätta för jag älskar verkligen att få sova på natten. Imorgon jobbar Micke natt så jag och barnen ska ha våran första ensamma förmiddag. Ska bli spännande! Sedan åker vi till Häggdånger för natten. Känner mig inte riktigt redo för en ensam natt ännu. Idag när Micke var på skolan kom mamma hit och höll oss sällskap. Vi hade nog klarat oss själva men det var skönt att ha lite backup.
Han är här!
Nu är han här! Vår guldklimp, Livs lillebror. Så fantastiskt! 3870 gram och 53 cm lång.
Tycker att han är så sjukt lik storasyster ibland! Kommer säkert blanda ihop bebisbilderna senare, speciellt då han kommer ha mycket samma kläder som hon hade. Mina fina fina barn! Kärlek!!
Liv var hos mormor och morfar när vi var ner på förlossningen. Hon var så söt och klappade och pussade fint på sin bäbis sedan när vi kom och visade vem vi hade med "du släppt ut bäbisen nu mamma!". Charmtrollet vårat! Hittills har det gått väldigt smärtfritt att få en lillebror, men har ju bara gått några dagar än så vi ska inte ropa hej. Kommer säkert (kanske) jobbigare stunder också.
En liten Melker är det vi fått, inte en Emil som vi hade klurat på innan. Så kan det bli och lika glada är vi för det.
Förlossningen var...jag ska inte säga smärtfri för det var den inte, men relativt enkel. Började känna riktiga värkar på morgonen så vi åt frukost och packade in oss i bilen för att fara till Häggdånger och lämna Liv. När vi kom ut dit var det ca 7 minuter mellan värkarna så det kändes lite för tidigt att fara in. När det närmade sig fem minuter mellan packade vi ihop och for. Micke var lätt stressad i bilen på väg ner och jag var mest koncentrerad och längtade efter den där lustgasen. Tror inte det varit så långt till Sundsvall någon gång tidigare *ler*. Vi kom ner vid 11 på förmiddagen och jag var då öppen 6 cm så fick rum direkt. Stunden i det rummet kändes som en evighet men redan 12.21 entrade han den yttre världen med ett skrik, och sedan kissade han ner hela mamma. Blödde tydligen ganska mycket så fick medicin för att livmodern skulle dra ihop sig. Sedan, mitt i goset, började jag skaka helt okontrollerat. Helt klar i skallen var jag, men hur jag än försökte kunde jag inte få kroppen att slappna av. Mycket obehagligt och det såg ut på personalen som kom att de laddade för akutåtgärder. Men förutom feber och en superfrossa kunde de inte hitta något fel. Blev inlindad i varma täcken och efter några minuter var allt över.
På grund av febern och infektionsrisk fick vi stanna kvar på BB. Vi bestämde dock att Micke skulle fara hem till Liv och komma tillbaka dagen efter. Jag sov som en kratta under natten men hade inte väntat mig annat. Dagen efter var jag feberfri och fick fara hem. Sedan dess har vi varit hemma och kämpat med amningen som nu äntligen börjar fungera. Jag fick en liten dipp innan mjölken rann till, men jämför man med Liv så har även det gått smidigare denna gång. Han är ju faktiskt bara fyra dagar gammal än. Känns dock som att han alltid funnits i vår familj!
Ännu en dag.
"Släpp ut bäbisen mamma!" säger Liv med sträng röst åt mig. Ja, älskling, jag önskar verkligen att det var så lätt. Vill ha min bebis i famnen nu så mycket att det värker i hela kroppen!
Kändes lite som att det var på G ikväll men nu har det klingat av...yey...
Gårdagen var seg. En tur till affären med hela familjen i "rusningstid" var väl det mest spännande som hände. I övrigt hade både jag och Micke huvudvärk och var allmänt sega så Liv tyckte nog inte vi var allt för roligt sällskap. Sedan är hon lite arg på oss för att vi håller på att plocka bort nappen för henne utom när hon ska vila/sova. "Jag vill ha min tutte och vila soffan" var en kommentar som kom många gånger igår följt av krokodiltårar. Tro om jag var nå sugen att ge henne den? Oja! Men när vi höll fast vid att hon inte fick den gick det över till glada tjejen igen ganska omgående. Så det går framåt där. 
Hon ville även plocka fram och dammsuga igår, och det sa vi såklart inte nej till. Får hoppas att detta håller i sig *ler*
Fredag igen...
Jahapp, vaken igen då och omöjligt att somna om. Skulle vilja sova tills Liv vaknar så man orkar med dagen. Inget dagis idag så det blir fullt ös här hemma. Måste dock säga att våran tjej (oftast) är rätt lättsam att vara med, men att få gå och lägga sig och sova kan ju bli svårt.
Igår var hon en riktig stortjej och kissade på toan två gånger på dagis och hemma sa hon till en gång innan hon kissade så vi hann till toan även då. Det tar sig! Sedan blev jag lite övermodig och tog inte på någon blöja när vi gick ut, men då glömde hon bort sig så det blev lite blött. Tur vi har tvättmaskin *ler*. Magen har (peppar peppar) funkat bättre för henne senaste veckan också. Hon har fått gå i alla fall var tredje dag utan större problem, det är bra för att vara våran tös!
Igår kväll pysslade vi lite. Liv pärlade och jag gjorde en kungakrona och stav på beställning av henne. Blev kanske inte snyggaste men hon var väldigt nöjd och har även pimpat kronan med flygplansklistermärken nu. Självklart låg de bredvid henne i sängen vid nattning igår. Så roligt att så enkla grejer uppskattas så mycket av barn. Man behöver inte alls köpa dyrt. Micke gjorde en kikare av två toarullar för ett tag sedan också som hon blev väldigt förtjust i.
Väntans tider...
Men fy vad jag är less på att vänta nu! Känns verkligen inte som att den här förlossningen kommer komma igång på egen hand. Visst, vi är "bara" sex dagar över tiden, men ändå...
Längtar tills det händer något. Att bara gå och vänta är pest och pina och nätterna är värst. Vaknar i princip alltid vid fyra och kan helt omöjligt somna om. Vilket resulterar i mycket tid att ligga och tänka och måla upp dumma bilder i skallen. Försöker att låta bli att googla allt för mycket. Jag har börjat sova i gästrummet nu också så jag inte ska störa resten av familjen plus att den här madrassen faktiskt är skönare för min tunga gravida kropp.
Igår hämtade mamma upp Livan på dagis och kom hit med gofika. Så det blev en riktigt mysig eftermiddag. Fick även besök av en dagiskompis till Liv (+mamman såklart) en stund vilket också var mycket trevligt.
Budade hem ett babynest på Tradera här om dagen, så det går jag och väntar på att få hem också. Hoppas det blir bra! Tanken är att kunna ha set både i sängen och i vagnen om det passar. Insatsen till vagnen känns så himla stor så det skulle vara bra att kunna boa lite i den. Får se om det funkar. Hoppades på att få det innan helgen, men har inte fått meddelande om att det är skickat än så troligast hinner det inte komma...men det gör kanske inte bebisen heller så det är väl bara att fortsätta väääntaaa...
Komsikom
Ingen bebis kom det idag. Fredag den trettonde blev inte vår turdag. Inte vår otursdag heller. Har varit en helt okej dag. Jag och Liv hängde här hemma först och på eftermiddagen for hon och badade med mormor och morfar. Sedan åt vi alla middag tillsammans på Sams. Riktigt mysigt! Liv hittade en kompis där som hon hade jätteskoj med en stund. Så roligt att hon börjar bli så stor och att hon inte är så blyg för andra barn. Hon är inte heller allt för på, vilket också känns bra.
Som sagt ingen bebis har kommit idag och jag känner inte riktigt att det är på gång heller. Försöker minnas hur det kändes med Liv men får inte riktigt till det. Men tror inte att jag kände av några värkar förens typ 9 timmar innan hon kom. Så när det väl kör igång kan det ju gå undan *hoppas*. Känner mig lite lynnig i humöret och det går såklart mest ut över Micke. Hoppas han står ut!
Nu ska jag försöka sova så tiden går lite fortare...
Aldrig slut
Det är en ganska roligt känsla ändå. Den här att graviditeten aldrig kommer ta slut, att barnen kommer stanna där inne för alltid...rent logiskt vet jag ju att om max tre veckor kommer barnet vara ute och jag kan inte längre ojja mig över hur jobbigt det är att vara höggravid (då kommer annat att ojja sig över*ler*). Känns ändå overkligt att jag så snart ska krysta ut ännu en melon. Försöker att inte tänka allt för mycket på det. Ska bli skönt när det är över och vi har vårat lillhjärta hos oss!
...men än så länge kan jag i alla fall säga att jag är leeeeess! Nu ska jag lyxa med en tupplur i soffan medans Livan är på dagis.
Slut jobb, check!
Nu har jag slutat jobba för en och en halv vecka sedan (skönt!) och det är ynka fyra dagar kvar till beräknad förlossning. Tyckte det kändes som att det rörde på sig igår kväll när jag skulle sova. Men icke. Nu är det lugnt igen.
Liv har varit i Skrammel med mormor och morfar hela helgen, torsdag-söndag. Första gången hon varit iväg utan oss i så många dagar. Kändes konstigt innan men det gick superbra! Hon är så fantastisk våran tjej. Och vi, eller speciellt Micke, fick mycket vettigt gjort. Min energi finns inte riktigt med men jag fick ju mycket tid till att bara vila vilket var uppskattat även det. Har ju varit högsommarvärme nu några dagar så man orkar ju ännu mindre i och med det. MEN vädret klagar jag inte på, det är helt fantastiskt att vi närmar oss sommar och nu börjar det bli grönt!
Nu ska jag göra ett litet ryck och plocka ihop i köket i alla fall innan Liv ska hämtas på dagis.
grattis till mig
Grattis till mig på min 28e födelsedag! Känns inte som att det är så mycket att fira, men nära och kära har gjort dagen till en riktigt bra dag. Började dagen med möte på jobbet vilket var lite träligt, men sedan blev dagen bara bättre. Mamma och A-M kom och gjorde oss sällskap och Micke fixade gogrillat i regnvädret. Till efterrätt blev det en ovanligt lyckad Pinocciotårta med färska jordgubbar. Blombuketterna har jag placerat ut på väl valda platser i huset så att jag kan njuta maximalt av dem och så fick jag som vanligt alldelse fär många presenter av mamma och pappa. Dock väldigt uppskattade!
Nu sitter jag mest bara och njuter och funderar på att gå och göra min lilla Liva sällskap i sängen snart. Bara cirka en och en halv vecka jobb kvar nu innan jag ska gå hemma och pilla navelludd tills lillhjärtat kommer ut till oss. Känner mig rätt sprickfärdig, men skulle tippa på att vi kommer gå tiden ut, minst. Hoppas på att det inte går allt för långt över, jag längtar efter att få tillbaka min kropp och kunna röra mig normalt igen.
Sista nattpasset
Gör nu mitt sista (för ett tag framöver) nattpass på kommunjobbet. Känns bra! Sedan har jag bara några kortare pass kvar under de närmaste tre veckorna som jag ska ta mig igenom. Har även lyckats (hittills) att hålla dagarna på företaget hyfsat korta. Hoppas det fortsätter så.
"Bara" fem veckor kvar till BF nu och visst längtar vi!! Måste säga att jag är smått otålig. Både på att få träffa vår nya familjemedlem som lever om i magen och på att få tillbaka min kropp och börja kunna röra mig utan att pusta och stöna hela tiden.
Nu rinner ögonen på mig så ska göra ett sista ryck här på jobbet och sedan bädda ner mig för en förhoppningsvis lugn natt.
Glad påsk!
Glad påsk! Jag känner dock inte så mycket av att det är påsk då det är jobbhelg som gäller. Igår hade vi dock lite påskfirande med middag med A-M och Zeb och sedan lite äggmålning. Supermysigt!
Nattpass på jobbet idag och jag ska snart göra sista rycket innan jag får bädda ner mig och (förhoppningsvis) få en god natts sömn. Man kan ju tyvärr aldrig räkna med det då man har jour.
Nu har jag fyra veckor jobb kvar cirka innan det är dags för välbehövlig ledighet och bara få gå och längta efter lillskrutt som sparkar och lever om i magen nu. Vet att jag skrev samma sak när jag väntade Liv, att jag ibland blir osäker på om jag tänkt rätt när jag tänkt att jag ska jobba så länge det går. Vissa dagar känns verkligen tuffa. Men jag tog mig ju igenom det då, så jag lär ju göra det nu också. Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen!(?)
Vi har inhandlat ny vagn. En jättefin och fräsch begagnad Emmaljunga. Den kostade några kronor mer än den förra vi hade, men den är också betydligt nyare och som sagt fräsch. Känns roligt och Liv tycker det är superkul att provåka/köra bebisens vagn. Annars är det inte mycket vi behöver köpa inför nedkomsten. Kläder har vi så det räcker och blir över, de ska bara plockas ner från vinden. Babyskydd till bil och spjälsäng finns och annars är det ju inte mycket som behövs.
Så istället för bebisgrejer så har vi köpt en systemkamera, så vi kan ta massa fina bilder på familjen framöver. Känns roligt! Micke hade en bra kamera förut, men den sjönk tillsammans med båten för tre och ett halvt år sedan och då han inte fick ut något för den på försäkringen (Folksam är skräp!) så har det inte blivit av att köpa en ny. Men nu så! Ska bara lära oss hur den fungerar också...
Så, nu ska jag göra det där rycket som jag pratade om och sedan krypa ner. Imorgon slutar jag 11.00 så då blir det lite påskmys ute i Häggdånger!
torsdag 10 mars
För att återkoppla till förra inlägget där jag kände mig otillräcklig så måste jag säga att efter veckans återbesök med kunden kändes det mycket bättre. Hen var fortfarnde nöjd och skulle rekommendera sina vänner att besöka mig. Roligt!
Den här veckan har humöret varit lite upp och ner och kroppen funkar inte riktigt som jag vill med bäckensmärta och kramp i speciellt vänster vad. Tur att det finns dagar som känns bättre också, och att jag har en så fantastisk man som ser och förstår att det börjar bli tungt för mig.
Idag är det kontorsjobb med företaget som gäller nu på förmiddagen och sedan ska jag spendera natten på kommunjobbet. Skulle egentligen jobba där hela helgen men jag har lyxat till det och tagit semester. Känns bra att ha lite dagar att ta ut nu. Micke jobbar dock i helgen så det blir ingen familjehelg, men Liv ska få vara hos mommo och moffa på lördag och jag ska passa på att ha en barnfri dag/kväll med min A-M och Sandra. Var himla längesedan vi gjorde något sånt så det ser jag verkligen fram emot.
Vi har sjukt mycket snö här i Härnösand nu och speciellt hemma hos oss tror jag. I dag är det en såndär fantastiskt fin vinterdag, vilket är härligt. Men jag längtar tills snön töar bort och det blir vår på riktigt. Vet att det brukar gå fort när det väl sätter igång, men jag är såå otålig!
