Idag har Liv varit på sin första kontroll hos tandvården. Vi har ju varit där en gång tidigare då hon slagit munnen så hon hade ju koll på vad det var för ställe. Hon var verkligen superduktig! Sedan fick vi träffa en jättebra...ja, jag vet faktiskt inte om hon var tandläkare eller sköterska, men hur som helst så var hon jättefin med Liv och det kändes tryggt. Tänderna såg bra ut och Liv sa glatt att hon åt godis varje dag (så illa är det inte kan jag meddela!). Vi pratade också lite om tutten och lilla tjejen såg ut att tänka till lite. I kväll vid nattning skulle hon sova utan tutten, men nu har den åkt in igen. Babysteps. Till jul är den kanske borta...kanske.
På tal om tänder så kände jag gadd nummer tre på lilleman idag. Kanske inte så konstigt att han är orolig på nätterna. Det oroliga kan ju även bero på magen. Jag har backat rejält på matfronten. Han bajsar ju typ aldrig nu så jag blir jättenervös. Ska till bvc på tisdag nästa veckan så jag tänkte ta det lite lugnt tills dess och höra med dem där om de har några tips, förutom olja i maten, plommonpure, päron och laktulos. Han gillar ju verkligen att äta så känns tråkigt att inte få komma igång. och han gillar inte att ligga tryckt mot bröstet, det är ju roligare att få sitta upp och se vad som händer. Nu har jag kört på päron och eventuellt lite banan på förmiddagen och gröt med massor av plommonpure på eftermiddagen. Tänkte ju börja introducera välling på kvällen när han blir sex månader (dvs nästa vecka) men som sagt, jag kanske väntar tills efter bvcbesöket i alla fall. Skulle vara skönt om han inte är beroende av mig på kvällstid. Inte för att det är ofta jag är borta på kvällen, men det skulle ju vara trevligt att ha möjligheten.
Och över till mig själv då. Jag fick ett litet ryck och gjorde mig av med mina gravidkilon plus lite till och började få tillbaka stykan i bålen...sedan gjorde jag som vanligt och slutade anstränga mig. Inte för att det var speciellt jobbigt att äta bra, men det går som ändå inte att hålla. Lite less blir jag på mig själv, men jag försöker att inte banna mig för mycket utan göra det bästa av situationen. Jag har ju krypit ur den värsta fettkostymen och det viktigaste är att komma igång med träningen...vilket också känns svårast. Svårt att hitta tid och lust att styrketräna (gymmet är bara att glömma så det är hemmaträning som gäller om något) och promenader känns inte alls lockande i det här slaskvädret vi fått nu. Meeeen det är mest ursäkter ursäker ursäkter...
som slutkläm måste jag säga att jag är glad och känner mig lyckligt lottad som får leva med denna underbara familj. De är helt enkelt bäst! (nu har jag ju inte skrivit något om min käre make, men han finns här och är sådär underbart underbar han också)