Alltså den här tiden på året...kill me! Jag känner mig alltid så frustrerad och tiden går såå långsamt. Jag vet av erfarenhet att det när som helst kommer ha gått över och så blir det sommar men just nu känns det som en evighet av mörker och snö.
Det blev inte bättre av att jag helt plötsligt hamnade i flyttankar. Jag som trivdes så bra här. Nu vill jag bara att allt ska klaffa och att vi får flytta till ett riktigt drömhus. Vet inte ens om det drömhuset existerar än, men i mitt huvud gör det det och jag kan inte vänta tills det kommer ut till försäljning. Då kan vi ju antingen satsa eller sluta tänka på det, men just nu är allt jag kan göra tänka. Minns fortfarande hur besviken jag blev över förra huset vi inte fick. Visst, idag gör det mig inget att det inte blev vårat. Men den här gången känns det ännu mer lockande.
Nu ska jag bara försöka att tänka positivt och ta mig igenom de närmsta veckorna, sedan blir allt bra och ljust igen!