Jag är verkligen inte insatt i detta ämne. Det var först igår som jag verkligen reagerade över det hela. Innan har det varit mest "ja ja, det där rör inte mig", men det kommer det ju att göra. Den här krisen kan ju sitta i några år. På ett sätt är det ju bra att jag har ett par år innan jag är utbildad och så. När jag är klar kanske det har vänt. Det är det jag hoppas på. Det värsta som kan hända är ju att man pluggar, lånar massa pengar och när man ska börja jobba och betala tillbaka sina lån så får man inget jobb.
En sak till jag reagerat över, som jag verkligen inte ser någon logik i, är att de ska skära ner på en massa tjänster inom äldrevården. Vadå? Slutar de gamla att behöva hjälp bara på grund av denna kris. Eller är det meningen att de som blir kvar i yrket verkligen ska jobba häcken av sig? Och kanske sluta som utbrända vrak. Vad är poängen? Jag tror att jag måste läsa på lite, så att jag kan förstå hur de som sitter och bestämmer tänker. För det här går inte ihop för mig just nu.
På tal om jobb så ska jag ju faktiskt på en intervju idag. Jag känner mig inte nervös egentligen, men det var lite svårt att somna igår och när mamma kom med Leffe i morse vaknade jag till liv mycket lättare än jag brukar göra och har varit vaken sedan dess. Har ingen matlust heller. Så detta kan ju vara tecken på att jag inte är så lugn som jag försöker inbilla både mig själv och andra.
Det känns ändå som att det kommer att gå bra. Jag känner mig verkligen kvalificerad för tjänsten.