Jag var såhär nära *visar med tummen och pekfingret ihopklämda* att låta bli att svara i telefonen när det ringde dolt nummer för en kvart sedan. Nu är jag väldigt glad att jag tog mig i kragen och svarade i alla fall.
Det var Eva (kommer inte ihåg vad hon heter i efternamn) som ringde från gruppboendet för döva och dövbilda. Hon satt och gick igenom ansökningarna till jobbet som jag sökt där. Det var tydligen många som sökt, vilket kändes lite drygt. Men vi pratade på en stund och det kändes bra, och på onsdag 1500 ska jag dit och träffa dem!!! Fan vad jag kommer att vara nervös!!
Aaah, det känns bra ändå! Hade ju varit helt oslagbart att få det. Typ 80 eller 90% vikariat, hade jag ju klarat med på lugnt under våren=) Men får jag det inte kan jag kanske komma in som vikarie där, det hade också varit kul tror jag.