Nu, två dagar efter, känns det fortfarande som att det var värt att åka en sån lång sväng. Få testa gränserna lite. Men jag har så sjukt ont i kroppen! Från nacken ner till tårna. Känner mig stel som en pinne. Men imorgon borde det ju börja gå över.
Tog en paus mitt i åkningen och hjälpte papsen att dra upp bojen och bojsänket. Jag blev placerad bakom ratten, och som alltid när jag ska göra nåt jag inte brukar göra så blir jag jättenervös och vet inte alls hur jag ska bete mig. På det så blåste det även och båten åkte inte alls som jag ville. Hörde svordommarna strömma ur min mun men kunde inte göra nåt åt det. Nej, det gillade jag inte alls! Till slut så fick vi in sänket en bra bit i alla fall, utan att jag kraschade båten eller ställde till nåt annat. Pappa tvingade mig att köra en sväng och lugna ner mig och då gick det faktiskt riktigt bra. Måste lära mig att köra båten på riktigt nästa sommar. Det är ju faktiskt riktigt kul!
Nästa sommar ska jag också försöka ta ut Lasern nån gång. Om vi har alla delar kvar (?). Jag kommer ju inte ihåg hur man riggar den, men det borde väl ge med sig när jag väl börjar. Hoppas på det i alla fall, för det hade varit himla skoj att fara ut med den. Helst nån dag när det blåser så där äckligt mycket så man kan öva lite på torrvändningar.
Nu ska jag fixa till nån lunch åt mig och bror min!
Vilka härliga bilder.
skrivenDet är nästan så man blir sugen att åka