Jag är verkligen en naturmänniska i grund och botten. Glömmer själv bort det när jag varit för länge i stan och inomhus den största delen av dagarna, och när det är dags att traska ut i skogen kan det i början kännas lite motigt. Men väl där, oj oj oj, vad jag trivs då. Känslan av vinden som rufsar om i håret, alla dofter...man känner verkligen att man lever.
Ett stort plus hos en framtida karl är verkligen om han är friluftsmänniska. Någon som man kan gå på fjällvandring med. Eller bara ut i skogen och plocka bär och svamp. Han får gärna vara intresserad av fiske också, vilket jag dock är mycket oitresserad av, men jag gillar att äta nyfångad fisk, gärna grillad över en öppen eld. 
Men innan jag hittat mig min karl, vem förljer med mig? A-M och Sandra, er ska jag i alla fall tvinga med på svampsafari i höst!
Och blåbär ska det plockas i massor de närmsta veckorna! Och hallon också om det finns. Sen kommer lingonsäsongen. Ah, så mycket mys att se fram emot!