"En elefant balanserade på en liten liten spendeltrå-å-åd, det tyckte han var så intressant så han gick och hämtade en annan elefant..två elefanter balanserade på en liten liten..." vändning "...spendeltrå-å-åd, det tyckte dom var så intressant så dom gick och hämtade en annan elefant...." lalalala
Ungefär det här tankarna var det som snurrade i skallen under ett vanligt distanspass på den tiden man var aktiv simmare. Ja, nåt skulle man ju fördriva tiden med medans man nötte längd efter längd och just denna sång satte sig så fint i hjärnan.
Under ett fartpass eller tröskelpass eller på en tävling var det mantrat "du kan, du vill, du SKA" som gällde. Jag tror det hjälpte, men vad hjälpte det egentligen?
Jag saknar verkligen simningen många gånger. Saknar först och främst vännerna och stämningen under träningen (under den tiden när vi var som flest, innan alla började försvinna). Sedan saknar jag motivationen, att träna varje dag och ändå tycka att det är roligt att gå dit.
Men nu är det ju ingen idé att sitta och tänka på den tiden som har varit. Det är ju härligt att tänka tillbaka, men man får ju inte se nutiden som ett misslyckande. Nej, det kan bara bli bättre!