Man hinner tänka en himla massa när man jobbar natt och måste vara vaken hela tiden. Gick och städade lite tidigare och kom att tänka på vad skönt det är. Skönt att jobba natt, skönt att få gå i sina egna tankar. Inte behöva prata med någon (om alla sover dvs). Skönt att få ha en monolog med sig själv, få tänka igenom livet och det som är värt att leva för.
Det är bara en sak jag måste öva mig på. Att kunna föra en dialog om mina känslor, mina tankar och mina funderingar. Att skriva här är en sak, men att verkligen diskutera det är svårare. Det borde inte vara det, men min tunghäfta gör sig många gånger påmind. Det är inte lätt att öva bort ett invant beteende, men jag jobbar på det!