Det är inte det att jag vill placera mig själv i något speciellt fack, men när jag läser om den här diagnosen känner jag igen mig så väl. Det är ju precis det där som händer i vissa situationer.
Tydligen ska det börja redan i unga år och jag vet inte om jag hade symtomen då, eller om det är något jag utvecklat sen jag blivit äldre. Jag har i alla fall minnen av att det höll mig tillbaka redan på högstadiet, och det känns som att det blir värre och värre. I vissa situationer kan jag verkligen inte få fram orden, och det resulterar i att jag känner mig väldigt dum...
Nu finns det säkert många av mina vänner som säger att "Neej, men sådär är ju inte du! Du är ju så pratsam och social". Ja, precis. Det är ju så det är, i vissa situationer är jag hur social och pratsam som helst, sedan i vissa andra situationer bara fryser jag. Det är jättejobbigt och jag lider själv av det. Jag känner mig socialt missanpassad och det är anledningen till att jag försöker undvika vissa situationer helt och hållet.
Jag vill inte leva så, och jag ska jobba på att få bort denna (som jag ser det) sociala fobin. Men jag måste få göra det i min egen takt. Skriver det här lite för att ni som inte känner mig så väl inte ska tro att mitt beteende beror på att jag inte är intresserad eller inte vill prata, utan just min oförmåga att göra det...