Jag vill flytta! Nu på en gång, eller snabbare än så. Det sköljde över mig som så många gånger tidigare. Ibland känner jag bara att jag inte orkar. Jag vill inte tycka synd om mig själv eller känna mig som en tragisk människa. Det finns ju så mycket som är bra i mitt liv, kan jag inte fokusera på det istället?!
Som tur är har jag Leif här som håller mig sällskap. Finns ingen mer trogen vän än hunden. Han ligger med nosen mot min axel när jag sitter här nedanför soffan. D.v.s han ligger i soffan och ja, han får faktiskt göra det. Soffan ska ändå skrotas så fort det är dags att packa ihop...