Igår kväll blev det grillning hos Zeb och A-M. Jättegod mat och en massa vin, hur kul som helst.
Men sen hände det något. En sån sak som alltid händer när man inte druckit på länge och har gått under en längre tid och burit på tankar, funderingar och känslor. Sånt man i normala fall kan kontrollera, men när alkohol är inblandat blir det närmare kaos. En snetändning kanske man ska kalla det. När vi skulle gå in på krogen fick jag nästan en panikattack, det var det värsta jag varit med om. Varför blev det så? Har jag utvecklat en krogfobi? Nej, det var inge roligt alls, så jag och A-M bestämde oss för att gå hem istället.
Det positiva är väl kanske att jag har tömt alla mina förråd av tårar. Det finns ingenting kvar, vilket ger mig en känsla av tomhet och likgiltighet.
Det var även ett litet uppvaknande. Jag känner igen det här beteendet från några år tillbaka då det var mer en regel än undantag, och det är inte så jag vill ha det. Vissa minnesbilder som jag förträngt kom upp till ytan igen i morse och varningslampan blinkade ilsket rött, "Skärp dig Anneli, lär dig av dina misstag!"
Men varför ska det vara så svårt?