Idag tog resan hem från skolan inte en, inte två, inte tre timmar....den tog sex timmar (!!) från dörr till dörr. En resa som i vanliga fall tar ungefär 45 minuter. Helt sjukt. Vi fick sitta och vänta och vänta och vänta på stoppsignaler, växelfel och mötande tåg om vartannat. Som tur var hade jag sällskap av en klasskompis som jag kunde skratta åt eländet med. Sista biten när jag gick från Stuvsta stod det säkert minst tio bilar som kört fast. Det här är verkligen den dåliga sidan av vintern, jag har inte saknat det ett dugg! Men det är ju heller inget att stressa upp sig över...
Jag varalltså i skolan idag, men insåg att det inte är värt att vara där när man mår dåligt. Då är det bättre att ta igen de missade timmarna senare, när jag faktiskt kan få ut något av dem. Blir några långa dagar, men det ska nog gå bra. Känner mig nöjd i mitt beslut att istället för att plåga mig igenom skoltimmarna åka hem imorgon och kurera mig. Som tur var hade ajg för en gångs skull en ombokningsbar biljett på tåget, så det blir avbokning och så tar jag busset istället. Känns som ett säkrare kort med buss just nu med tanke på vädret.
Bara jag kommer med bussen hemåt imorgon och att den inte kör på sniskan så är jag nöjd.