Oj vilken bråkig bebis vi hade igår kväll/natt. Hon ville inte alls sova och skrek som aldrig förr. Det skär i mammas och pappas hjärta när hon är ledsen. Men samtidigt är det ju ett normalt spädbarnsbeteende så man får väl vara glad för det.
Nu sitter hon i pappas knä och verkar kämpa emot att somna. Känns hyfsat lovande inför natten, men vi ska inte ropa hej.
Bild från söndagens prommis med A-M och Zeb. Mycket mysigt! Vi kom nog i alla fall två kilometer innan lilla L blev less på att ligga i vagnen.