Annie

Ikväll hade jag en trött men väldigt sovovillig tös. Till slut lade jag ner henne i sängen och la mig själv bredvid. Hon vevade för fullt med armar och ben och huvudet for från sida till sida. Efter ett tag fick hon en krampaktigt tag om min hand medans hon hummade så högt hon kunde för att visa att hon inte alls var trött (eller?). Jag blundade och låtsades sova och efter en stund blev det tyst. Försiktigt öppnade jag ögonen och såg att hennes var slutna. Plötsligt for de upp igen och jag skyndade mig att stänga mina och hoppades att hon inte såg. Sakta men säkert kände jag hur greppet om min hand blev lösare och det kändes säkert att öppna ögonen. Andetagen blev djupare och så kom det där leendet. Leendet som alltid kommer när hon somnar till ordentligt. Jag visste att nu sov hon och skulle inte vakna av mina rörelser. Men jag låg kvar en stund och beundrade det lilla underverket. Min och Mickes fantastiska skapelse, vårt barn.